Flickan som emigrerade
Det var en gång en flicka som bodde i ett främmande land. Du har kanske hört talas om det landet? Landet hette Arbete och de som kom därifrån kallades Arbetare. Arbete var ett ganska vardagligt land där flickan levde tillsammans med många andra Arbetare och alla utförde de sina dagliga Saker, ofta många samtidigt, varje dag, varje månad, varje år.
I landet Arbete var det viktigt att göra så många Saker som möjligt samtidigt. Detta var inte effektivt och det var inte alltid att sakerna blev Färdigställda. Men, i Arbete gjorde inte det någonting så länge man fick Betalt. Att få Betalt var väldigt viktigt för det betydde att man kunde fortsätta med sina Saker. Betalt i Arbete var ungefär som vad mat är för oss här på jorden. I Arbete tillbringade man också ofta tid med att syssla med Möte. På Möte träffade man andra i Arbete och pratade om Saker tillsammans. Detta var inte alltid så effektivt och många gånger pratade man om samma saker som man pratat om förut. Men, i Arbete gjorde inte det någonting så länge man fick Betalt.
Saker i Arbete fanns i en aldrig sinande ström. För er som har hört talas om löpande band från historiska berättelser, så kan man beskriva sysslorna i Arbete som ett digitalt löpande band där Arbetare plockade upp Saker från bandet, som matades fram hela, hela tiden. Skoningslöst. Skillnaden var dock att hastigheten på bandet i landet Arbete inte gick att påverka utan det gick alltid fortare än vad som var möjligt för en Arbetare att hinna med. Dessutom så kom det hela tiden olika Saker på bandet och Arbetare visste aldrig vad som skulle dyka upp härnäst. Detta gjorde effektivitet omöjligt. Men, det gjorde ju ingenting så länge man fick Betalt. Flickan i berättelsen var dessutom motsvarigheten till Förman, så för henne fanns det några extra band som också skulle hanteras – samtidigt.
För att få någon ordning på alla Saker så hade hon ett antal olika högar där hon efter bästa förmåga försökte sortera upp Saker i olika kategorier, t ex
- Saker hon inte hunnit med
- Saker hon inte visste vad hon skulle göra med
- Saker att utreda
- Saker som var andras som hon fått ta hand om
- Saker som var hennes men som hon inte fick ta hand om
- Saker som var hennes och som hon skulle ta hand om
- Nya Saker som lagts till men som hon inte fått information om att hon skulle ta hand om
- Saker som skulle kunna hjälpa andra Arbetare med sina saker
Till slut syntes inte flickan bakom alla högar och hon hade fullt sjå med att inte bli mosad under dem.
Efter ett tag började de som bodde i Arbete att bli sjuka. De som Bestämde i Arbete kunde inte förstå varför. Hur kunde Arbetare bli sjuka, de som hade så många Saker att syssla med? Saker var ju det bästa av allt i världen?! Arbetare behövde aldrig vara lediga och de behövde aldrig tänka själva. De som Bestämde hade ju sett till att Arbetare hade de allra bästa förutsättningarna för att få hålla på med Saker. Massor med saker. Hela tiden. Alltid. Och trots detta hade Arbetare mage att må dåligt?! Oacceptabelt!
Det som hade hänt var att man glömt att ge Arbetare en mening, ett mål och ett högre syfte när det kom till att leva sitt liv i Arbete. Människorna i Arbete kände sig inte respekterade. Istället upplevde de att de behandlades som tanklösa kritter, som inte kunde förstå samband och som inte hade förmågan att utvecklas och lära sig av erfarenheter. Dessutom hade belastningen av inkonsekvent, ologiskt sysslande med så många Saker överbelastat Hjärnan hos Arbetare, vilket gjorde att de mådde ännu sämre.
Så hur det nu kom sig (eller på grund av allt detta) så började även flickan att må dåligt. Flickan tyckte nämligen om att vara Effektiv och att Färdigställa Saker. Hon ville göra bra Saker och göra rätt Saker, få beröm och bli bekräftad och få vara duktig. Hon ville bli respekterad och lyssnad på. Inget av detta hände i Arbete.
En dag bestämde sig flickan för att det fick vara nog. Hon skulle flytta till ett annat land. Ett land där Saker blev Färdigställda. Där Effektivitet låg som ett skimmer över daggvåta sommarängar. Ett land där De som Bestämde gav befolkningen ett syfte, ett mål och en mening och där människor kunde känna sig respekterade. Ett land där det fanns andra medmänniskor som kunde hjälpa till med Sakerna i högarna, ett land som tog tillvara flickans erfarenhet och där flickan också fick möjlighet att lära sig nya saker.
Flickan emigrerade.
Hon såg aldrig tillbaka…
…och så levde hon Lycklig i alla sina dagar.
I landet Arbete bor idag väldigt många Arbetare. De som inte sköter sig skickar man till avdelningen för Stress och Utmattning. Till Stress och Utmattning förvisas man tills man kan komma tillbaka till Arbete och sköta sina Saker.
”Det är ingen rolig plats. En del kommer aldrig tillbaka.”
Flickan som emigrerade
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
Satirisk text som gör upp med påståendet att extrovert är bättre än introvert
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
