Att träna på att vila

Att träna på att vila

Det sägs att det man tränar blir man bra på eller att övning ger färdighet.

När vi talar om att träna så tänker vi ofta på saker som att bli bättre i matte eller att bli fysiskt stärkta på olika sätt, dvs medveten träning. Men det är inte bara det vi medvetet tränar på, som vi blir bättre på – det gäller allt vi tränar på. Alltså även det vi omedvetet tränar på. Eller sådant vi tvingas träna på. Och det innebär ibland, att vi blir ”bättre” på sånt som vi inte vill bli bättre på. Och att ”bättre” i själva verket inte alls är bra, utan direkt skadligt.

Bland exempel på saker där vi tränat oss till en verklighet som inte är helt sund, hittar vi hur vi individualiserat negativ stress eller hur vi lärt oss att personlig prestation är det enda som räknas. En del av oss har till och med blivit så bra på de sakerna, att vi lärt kropp och sinne att bli rastlösa när vi inte presterar och att ge oss dåligt samvete när vi gör ingenting (alltså när vi ägnar oss åt vila och återhämtning). Det brukar yttra sig som att man har svårt att sitta still, svårt att fokusera eller svårt att hålla styr på tankarna.

Var medveten om vad du tränar på. Förr eller senare kan det påverka vem du är i en riktning som du inte avsåg.

Att träna på något innebär att vi upprepar en händelse eller aktivitet. Att vi gör något igen och igen. Därmed blir effekten att vi tränar upp en förmåga, när vi upprepar något flera gånger, medvetet eller omedvetet.

Man kan dela upp träning i två kategorier: fysisk och mental.

• Fysisk träning är den fysiska repetitionen, som har till syfte att förhöja, upprätthålla eller att fördröja degeneration av fysisk kapacitet.
• Mental träning är den kognitiva repetitionen, som har till syfte att identifiera, förstärka och utöka önskade tankar och beteenden.

Det som förenar dessa båda, är det faktum att träningen utförs genom repetition.

Den fysiska träningen är enkel att förstå. Kanske beror det på att den är mer accepterad som träningsform. Men mental träning växer sig allt starkare. Och här handlar det om vad som händer mentalt. Här är det mer tydligt att det just handlar om repetition, inte nödvändigtvis om aktion. All träning innebär alltså inte fysisk (eller mental) rörelse. Det kan även handla om avsaknad av rörelse. Att göra ingenting, igen och igen. Det är det vi ibland kallar för meditation, mindfulness eller medveten närvaro. När man mediterar tränar man på att stanna i varandet istället för i görandet. Det är ett tillfälle till vila i stillhet. Och det sker ofta genom att man återkommer till sitt andetag, igen och igen. Och igen och igen. Det är betydligt svårare än det låter!

För att lyckas med all form av träning, krävs att man varvar den med vila.

1 del träning och 1 del vila är ett bra recept. Följer man det, kan man komma hur långt som helst (eller gå tills man tröttnar av tristess i alla fall). Ordet träning kan också bytas ut mot ordet aktivitet. Aktivitet är ett mjukare begrepp, som ofta kan innehålla lite annat än det man normalt sett tänker på när man säger ”träning”. Här hittar man aktiviteter som att springa till bussen, att gå jätte-jättefort för att hinna i tid till mötet eller att hålla igång många arbetsuppgifter samtidigt som man svarar på mail och i telefon. De flesta av oss skulle aldrig på allvar kalla språngmarschen till bussen för fysisk träning eller att ha många bollar i luften för mental träning. Men…

Vår kropp och vårt sinne gör ingen skillnad på medveten träning och omedveten aktivitet. Träning som träning liksom.

Inte heller gör kroppen skillnad på medveten aktivitet och omedveten träning. Eller på en repetition och en annan repetition. Kroppen och sinnet struntar blankt i vad vi kallar det för. De två parhästarna har istället fullt sjå med att förhålla sig till det som sker och att försöka skapa jämvikt mellan andelen fart och fläkt och andelen lugn och ro. Så egentligen tränar vi faktiskt nästan hela tiden. Fast inte alltid på att bygga muskler. Men nästan alltid på att aktivera hjärnan.

PS. Den google-glade kan här med fördel slå upp ordet homeostas. DS.

Eftersom vi nu alltså, så som vi konstaterat, tränar nästan hela tiden, så behöver vi också vila mellan varven, igen och igen. Och det här med vilopauser är något som vi människor med fördel aktivt planerar in i tillvaron, alltså medvetet. Medveten träning i kombination med medveten vila är det eftersträvansvärda alternativet.

Så länge vi befinner oss i viss balans, har vi stor nytta av våra förmågor att kunna känna hur vi mår och känna vad vi orkar. Då kan vi lägga in pauser mellan varven, baserat på denna information. Men, när vi drar iväg mot obalans, så tappar vi delar av dessa förmågor. Det kan till exempel hända när vi utsätts för stress och inte får tillräcklig återhämtning. Eller när vi får flow och blir lite fartblinda (det är vid sådana tillfällen som vi kanske glömmer att äta). Men med kännedom om hur vi fungerar, kan vi se till att skapa plats för vilan, även då vi inte känner och upplever att vi behöver den.

Om vi inte lyssnar på kroppen, eller förlorar förmågan att höra vad den säger, så har kroppen andra metoder den kan ta till för att balansera upp andelen aktivitet och vila. Här pratar vi om aggressivitets- och uppgivenhetsstress, om akuta stressreaktioner eller om utmattningssyndrom. Kommer vi ända till slutet så ser kroppen själv till att vi stannar upp. Och, får det gå tillräckligt långt så innebär det i praktiken att vi helt enkelt inte orkar gå ur sängen.

Det är avgörande att vi skapar utrymme för återhämtning. Det gäller både vid fysisk och mental aktivitet.

Aktivitet är nära besläktat med stress i sin naturligaste form. Stress är en grundläggande del av vår konstruktion. Det är en basfunktion och en överlevnadsfunktion i ett. Det mesta av det vi gör har en relation till stress och är nära sammankopplat med vårt stressystem. Stress är en av de funktioner som gör det möjligt för oss att fungera. Stress i sig är varken farligt eller skadligt. Man skulle kunna säga att stress är det mänskliga systemets swiss army knife. Det finns verktyg för varje situation. Men, det går också att göra sig illa på dem, om man inte har en känsla för hur man bör använda dem.

Den negativa stress som skapar så mycket misär i dagens samhälle, är ett fenomen som vi skapat själva under de senaste två-tre decennierna. Och det handlar om hur vi tänjt på de biologiska gränserna för balans mellan prestation och vila. Det är en belastningssjuka. Vi lever i ett slags aktivitetslandskap i hyper-drive där vila är för mesar och pauser är slöseri med allt, som tid, pengar, kvalitet, effektivitet, respekt, miljö o.s.v. Och vår nya husgud är Brist. Brist på tid pengar, kvalitet, effektivitet, respekt, miljö o.s.v.

Förhoppningsvis heter vår nästa husgud Balans eller Nyans.

När vi nu närmar oss slutet på vägen om att träna rätt så börjar man ana att det just nu handlar om att hitta nyans och att nå balans. Om att balansera den rätta aktiviteten med vila. Fast då med den rätta vilan. Och i den rätta mängden.

Den ständiga belastningen (upprepad aktivitet) av stressystemet utan tillräcklig återhämtning (upprepad vila) är en av bovarna i våra liv. Vår superenergiske säkerhetsvakt (amygdala), som bor inne i vår hjärna, vars uppgift är att larma om faror och hot, kan göra det lite klurigare att veta hur vi bäst agerar (eller inte) i en viss situation. Vilken stress är på tapeten? Därför är det också extra utmanande att skapa utrymme för den där rätta vilan.

Det finns tre enkla exempel på situationer, som vi kan hamna i och som vi behöver utgå från när vi planerar hur vi ska balansera prestation och vila. Ibland är det enkelt att hitta förhållandet mellan dem och vi kan agera baserat på vad vi ser sker. Men ibland krävs det att vi agerar utfrån kunskap, mer i blindo. De tre fallen är:

1. När vi har kontakt med våra kognitiva förmågor och aktivt kan planera för vila.
2. När vi har börjat förlora kontakten med våra kognitiva förmågor, men har kunnat förutse detta och i förväg kunnat planerat för vila.
3. När vår inbyggda säkerhetsfunktion gör en kognitiv bypass och vi kastas in fullbordat faktum och där vi i efterhand måste skapa utrymme för vila.

Det mänskliga systemet har en del gammal funktionalitet, som ligger oss nutidslevande lite i fatet.

Vi är extremt kompetenta på att upptäcka problem, fel och farligheter. För att kunna göra detta har vi successivt genom tidsepokerna blivt utrustade med förmågor för att bedöma och analysera (fall 1). Och för att kalkylera, planera och agera (också fall 1). Kort sagt att ha koll på förskräckligheterna som händer runt oss. Vi kallar ofta detta för att ha ett medvetande. Som komplement har vi också den inbyggda säkerhetsvakten. Det är en funktion, som har till enda uppgift att stötta oss i att flagga upp potentiella hot (fall 2). Till sist finns det även en slags autopilots-aktions-maskin, som säkerhetsvakten kan aktivera utan att blanda in vårt medvetande i förväg (fall 3). Denna tar hand om de tillfällen då vi kanske inte lyssnat på signalerna från fall 1 och 2, eller då vi inte är snabba nog att reagera i tid för att komma levande ur situationen (enligt säkerhetsvaktens egna tolkning).

Säkerhetsvakten kan alltså aktivera en slags kognitiv bypass, där vi kastar oss ur vägen (för att t ex inte bli överkörda) utan att vårt aktiva medvetande ens har registerat att det finns en fara. Ett annat sätt att aktivera bypass-funktionen är att inte vila tillräckligt i förhållande till mängden stress-aktiverande intryck (de som vi ofta kallar negativa stressorer).

Summan av kardemumman är att om det finns aktivitet, så behöver det finnas vila. Men även det omvända gäller. Finns det vila så behöver det finnas aktivitet. Det går inte heller att välja om aktiviteten ska vara fysisk eller mental – vi behöver båda. Och det går inte heller att välja om vilan ska vara passiv eller aktiv – vi behöver båda.

Vi kan inte vila oss i form. Vare sig medvetet eller omedvetet. Men, vi kan träna på att vila medvetet för att skapa förutsättningar för en hållbar livsstil som fungerar över tid.

TÄNKVÄRT

Den stora utmaningen i dagens samhälle är alltså inte aktiviteten i sig själv, utan det faktum att man inte vilar tillräckligt mycket i förhållande till mängden. Det är detta fenomen som är en av upphovskällorna till psykisk ohälsa i allmänhet och utmattningssyndrom i synnerhet. Därför behöver du vara medveten om vad du tränar på och hur du tränar, men ännu mer medveten om hur du vilar och när du vilar. Vägen till att träna rätt går via tillräcklig vila och relevant återhämtning.

Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.