Liten dikt i juletid.
Lugnet över nejderna sänker sig,
och julfriden sprider sig sakta i husen.
Radion spelar fallera och fallerej,
och barnfötter tassar tyst som musen.
Små fingrar klämmer på alla paketen.
Stora ögon förväntansfullt tindrar.
De vuxna betraktar den yra festiviteten,
och känner hur de barnsliga förväntningarna lindrar.
För med blandade känslor mången ser an,
den här tiden som avslutar varje år.
Alla njuter de, så gott de kan,
och pyntar och pysslar i alla vrår.
Nån’ sitter ensam och ser ut genom sitt fönster.
Nån’ annan är upptagen att laga all julematen.
Och trots vi gör olika, så syns där ett mönster…
Vår värld går till vila – när vi sätter oss vid faten.
Då minnen och hågkomst från forna tider,
blandas med doften av nykokt skinka.
Hos någon en tår där i ögat svider,
samtidigt som stjärnorna på himmelen blinka.
Där finns glädjen i nuet och saknaden av förut…
allt samtidigt som Tomtefar till dörren når.
Sen skratt från barnen som kämpar med svår knut,
och rop om sax, så de snöret upp får.
Så blandas många känslor vid årets slut,
när ljus och mörker går hand i hand,
med tankar från det inre som också vill ut,
och de tankarna behöver få komma fram ibland.
Här i värmen från det brinnande ljuset,
låtom oss minnas allt det som var.
Men när nybryggda glöggen doftar i kruset,
ska vi inte förglömma det som också finns kvar.
En snöflinga singlar sig sakta mot marken.
I spisen sprakar inhämtad ved.
Yrvakna smådjur kryper längs barken,
på nyhuggna granen som är lite vind och sned.
Så sänker sig tystnaden över tid och rum.
Inga sysslor finns kvar att göras.
När glöggen har svalnat och blivit ljum,
endast de vilandes snarkningar höras.
Månen vandrar sin tysta ban,
alltmedan tidevarv kommer och går.
Snön lägger sig stillsamt över fur och gran.
Så blev det jul – även i år.
Liten dikt i juletid.
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
