Satirisk text om att alla arbetsuppgifter vi har gör att det inte går att ha ordning på torpet.
Det tycks mig vi har en liten utmaning,
som slagit klorna i oss helt utan förvarning.
Den handlar om antalet saker att göra.
Sätt er till rätta så ska ni få höra…
Jo, det har hänt nå’t med våra arbetsuppgifter.
De har börjat uppträda som ettriga ligister.
De tränger sig in i varendaste vrå.
Samlas i horder och hotar oss lamslå.
Vi kämpar var dag, att med dem få bukt.
Men det är helt omöjligt att få dem i tukt.
Vi jobbar på oavbrutet, från morgon till kväll.
Sliter och kämpar, i vårt moderna blåställ.
Försöker beta av dem en efter en,
men de är ok på börda, och sten på sten.
Ändå prioriterar vi noggrant och gnor,
och, utnyttjar alla hjälpmedel, på våra digitala kontor.
Har börjat inse det är en omöjlig uppgift.
Ha ordning på torpet, är en ouppnåelig bedrift.
För när en sak är klar står det tusende åter.
Och mister man en så står chefen och gråter.
Och inte fan vågar man släppa kontrollen.
För man vill ju inte vara den med den tappade bollen.
Vi har så mycket att göra, att inget blir gjort.
Och hinner inte göra klart, vare sig litet eller stort.
Ändå planerar vi till punkt och pricka
och minimierar toabesök, rast och paus-dricka.
För det sparar en massa, onödig, ställtid
och ser till att vårt tempo hålls uppe, på max-speed.
Och sen tur det är enkelt, att nu gå mellan möten.
En knapptryckning bara, så är man i stöten.
För allt handlar om att vara mest möjligt effektiv.
Och att bidra till ett stabilt, prima, arbetsliv…
…där arbetsgivaren får ut, sin lagstadgade rätt,
och kan använda hela resursen, på bästa sätt.
Så vi gör vårt allra yttersta och allra bästa,
för att vara en anställd som passar till det mesta.
För vårt arbete kräver etthundra procent.
och ett fullständigt fokus ständigt och jämt.
Ibland känner man sig faktiskt både vimsig och yr,
när man försöker på allt hålla styr.
Sen så ska man föra sig polerat och käckt,
vara glad och stram, och politiskt korrekt!
Ha koll på läget. Och koll på formen.
Och följa regler. Och, vederlagda normen.
Inte klaga!
Inte gnälla!
Inte stå vid kaffeautomaten
och drälla!
Allt detta vore ju inget problem,
om inte antalet uppgifter varit extrem.
För här sitter vi nu med 100-tals todo-listor,
och sorterar dem dagligen, i olika uppgiftskistor.
Istället för att minimera och försöka tydliggöra,
måste vi hantera alla, samtidigt, i en salig röra.
Dag ut och dag in, ja, ett helt hav av tid…
…lägger vi på att hitta en lucka, för att beta av nå’t, på vår arbetstid.
Fast det tycks inte hjälpa, för tiden kvar är knapp.
och listan med arbetsuppgifter är fullständigt glapp.
Ibland minns man ej ens vad nyss man gjorde…
eller vad som låg överst i listan med ”Borde”.
Så då får vi lägga lite tid på det…
att erinra oss var vi var, mitt i allt detta ”gnet”.
Men vi gör vad vi kan för att lasset vårt dra,
för att vara en anställd som är mer än halvbra.
Men det är svårt, för dessa uppgiftsligister,
de verkar som fastlimmade på oss med Karlssons klister.
Och hur mycket vi än rör om i uppgiftsgrytan,
så tycks det helt omöjligt för oss att nå upp till ytan.
Satirisk text om att alla arbetsuppgifter vi har gör att det inte går att ha ordning på torpet.
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
Satirisk text som gör upp med påståendet att extrovert är bättre än introvert
