Ett år i digitaliseringens era – Dikt
Den här dikten har publicerats på YouTube.
Ett år i digitaliseringens era – Dikt
Så lackar det då emot jul igen.
Det känns som den senaste var väldigt länge sen.
Mycket har hänt under det gångna året.
Kanske det ibland har varit på håret…
…allt det där som skulle hinnas med…
…och så vallöften som serverats med båd’ silver och guldsked.
Arbete och vardag! Men – mindre pandemi!
Ja, det där sista gett oss glädje och inslag av eufori.
Årstiderna har kommit, och så har de har gått.
Och nu vankas det strax julefrid i koja och i slott.
Men först vi ser tillbaka och reflekterar lite grand.
Undrar kanske stilla om nå’t borde gjorts annorlunda ibland.
x
Först är det det här… med allt digitalt,
som tycks kunna ställa till det nåt helt kolossalt.
Som inte alltid är helt lätt att förstå.
Trots man försöker tills man är alldeles blå.
Det är alltifrån säkerhet till skydd av person
till hotande hackers, som väcker oron.
Lösenord som ska vara både långa och svåra.
Att ens komma ihåg dem är en ständig plåga.
Och helst ska samma blott användas EN gång!
Ja, det gäller att hjärnan är ständigt på språng…
…och kan minnas och alltid vara alert!
Och klarar byta från en sak till annan… tvärt!
x
Sen detta med multifaktorskydd,
som även kan göra den mest luttrade brydd.
För att stå där med smart telefon i hand
kan ibland liknas vid besök i främmande land.
För utan ström, nät eller fyllt batteri…
kommer autentiseringen tyvärr att utebli.
Och då blir man inte insläppt, minsann,
i systemen som håller vårt innehåll i sin hand.
Så vips tar man till penna – man är ju krismedveten och tapper,
och plitar istället ner allt det som behövs, på papper.
Och det slutar ju sen inte heller här…
i våran digitala värld, där vi ständigt lär…
x
Nej, molnlösningar och allehanda slags information…
Vad? Vilket? När? Hur? Det skapar stor tankefriktion.
GDPR, Schrems II och tredjelandsöverföring
i vassen hotar oss med ständig dikeskörning.
De stackars ”små grå” står helt förstelnade… stilla!
Och vi blir åksjuka! Omtumlade! Försöker undvika att trilla.
Någon av oss spelar död, en annan flyr…
En tredje har gett upp och sitter i ett hörn och gnyr.
Den fjärde av oss slåss och går bärsärk…
…trots musarm och gamnacke och allsköns annan ledvärk.
För det kan ju numera vara som det vill med ergonomin
efter att skrivbordet byttes ut mot strykbräde-stafflin.
x
Så där står vi så hopkrupna vid våra bänkar
och försöker att undvika att klicka på farliga länkar.
För Säkerhet! är ett ord på allas våra läppar.
Vi vet att ransomware för julen annars kan sätta käppar.
Så där som hände för Kalix just förra december…
Så man får va’ om sig å kring sig så ingenting händer.
Allt medan IT-nissarna sliter i sitt anletes svett.
För att få oss att göra riktigt, vara uppmärksamma och göra rätt.
x
Sen landets förbryllande diplomatiska etikett,
som göder en undran om där alls finns nåt vett.
För medan vi lever med fel och med brister,
sneglar vi på Danmark som just fått en digitaliseringsminister.
Och då önskar vi att ock Sverige fått gå på Dronningen bal,
men vi istället lämnats kvar i tornrummet med våra kval.
Där sitter vi utan vare sig fe eller pumpa,
och önskar att få vakna med digitaliserad julstrumpa.
x
Istället får vi förhålla oss till både elskam och krig,
Och tankar på om man ska kunna fortsätta arbeta hybrid?
Eller om det nya normala är… det gamla normala?
Och vem som för strömmen i utrustningen ska betala?
Och behövs det fortsatt skyddsutrustning i alla lägen?
Eller kan vi nu få lov att leva på, med det ur vägen?
Sen ständiga grubblerier om hur vi ska vända på slanten?
Så att inte hela bohaget kasar ut över kanten!
Ja, det är högt och lågt det som ska jongleras.
Siktet mellan långt och kort måste ständigt hanteras.
Och inte alltid solklart… politikernas nästa drag.
Men det är vi ju redan vana vid, i allas vår vardag.
x
Så vi buffrar och vi staplar i vinklar och i vrår,
och förbereder oss också på en mörkerlagd vår.
För med ljus och med lyktor vi manas till kamp,
i kristidens skugga vi gör vårt avstamp.
Vi ser på när det mesta går ständigt upp,
Med inflation! Och höjda matpriser! Och vår boränte-krupp!
Allt tycks en enda salig röra,
som totalt båd’ moral och hopp kan förgöra.
x
Men mitt i allt detta insikten sig sakta sprider,
att trots att vi befinner oss i dessa oroliga tider…
…så har vi, de facto, alltihop balanserat!
och faktiskt sett till så det trots allt har fungerat!
Så nu dessa årets sista skälvande dagar,
ska vi därför unna oss sånt som oss själva behagar.
För nu kommer snart lugnet sänkas över nejden,
Och då blir det dags att ta fram den värmande sejdeln…
och titta på när månen vandrar sin tysta ban
och snön lägger sig vit på fur och på gran…
Och när snön så lagt sig vit på alla taken…
då kan vi vila i lugn och i ro, för tomten kommer, som vanligt, vara vaken.
Ett år i digitaliseringens era – Dikt
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
