Dikt på Nyårsafton (2024)
Tidevarv komma och tidevarv gå.
Inför ett årsslut vi ännu en gång stå.
Alla de trehundrasextiofem(*) dagarna är nu slut,
och vi är strax inne på årets allra sista minut.
Vi stannar upp och väntar in – och landar för en stund.
Över hav och land och stad, och by, skiner månen, vit och rund.
Den bleker så årets bekymmer eller sorger bort,
och för en stund är de bara förnimmelser… blott.
Hamsterhjulens kuggar stillsamt saktar in.
Och frosten biter lätt i nattliga vinterestradörers kind.
Bleka eftertankar vädras i mångens hus,
med funderingar kring årets både mörker och ljus.
Och den skimrande tystnaden också sänker sig ner,
över de förlorade själar som här inte leker mer.
• • •
Så sitter Sorg och Glädje tillsammans vid härden.
De språkar om det som har hänt, under året, i världen.
De är de allra bästa vänner,
och samlar vid sitt bord alla de känner.
De låter precis alla komma till tals,
tålmodigt lyssnande – även inkännande, stundtals.
Så avhandlar de det gångna årets strapatser,
i största munterhet, i djupaste vemod och även med diverse bisatser.
För att sen avrunda samtalet och börja låta året gå till ända,
och göra plats för allt det nya som nu ska hända.
Där blandas då det bittra upp med nyfikenhet och förväntan,
och alla gästerna får tillåtelse att återigen känna längtan…
Alla undrar vad det kommande året ska innebära för mig?
Sorg och Glädje svarar lugnt: ”Oroas inte, det kommer att ge sig”
Men nu ska vi inte grubbla! Vi har i nyårsnatten respit!
Istället ska vi bara fira att vi faktiskt tagit oss ända hit.
I sorg eller bedrövelse, över stock och över sten,
har vi kämpat träget framåt på våra stadiga ben.
Nu ska vi dansa på borden och fira utan att klaga,
precis som kavaljererna i Gösta Berlings saga!
Så vi intager bubbel och vi talar om nyårskarameller.
Ackompanjerade av hurrarop! Och nyårsraketer som smäller.
Det är snart dags att höja våra glas i en pärlande skål,
och berikas av glädjen över att ha uppnått just detta mål…
…där det gamla året nu lägger sig att dö!
Där ett nytt planteras som ett alldeles nysått frö.
Och medan musiken flödar och vi är som gladast i hatten,
då ska vi låta våra själar dansa fritt och ohämmat njuta av skratten.
Sen ska vi alla lämna det gamla årets uppätna bord,
och ta våra första nyårssteg, i den tidiga morgonluften, på Moder Jord!
• • •
Hör upp! Nu ringer klockan i nyårsnatten.
För alla levande! …och för själarna. Över både land och vatten.
Den ringer in det nya när den ringer ut det gamla.
Den ringer sant och den ringer sunt – för oss som kanske tvivla och famla.
Men här i denna årets allra första, skälvande minut,
så suddas äntligen till sist alla dysterhetens gränser ut.
(**) Vi in genom nya årets gnistrande pärleport skrider.
Alldeles runt hörnet väntar oss helt nya tider.
x
Diktens strofer 31 december 2024
(*) sex; det var skottår
(**) Vi välkomnas nu in i vårt kommande hem.
In till år tjugohundratjugofem.
x
Dikt på Nyårsafton (2024)
Copyright © Art of Coping® All Rights Reserved.
